Min båtvän

Jag skriver inte särskillt mycket här. Men mitt liv är heller inte så händelserikt – tycker jag i alla fall.

Personen som jag träffar mest utanför skolan är min vän Siri. Hon och jag är lika på många sätt. Det är bra.
För det mesta guppar vi omkring i vår båt och undrar var vi egentligen är påväg. För vi ser inga vägskyltar eller andra ledtrådar. Vi ororar oss, vi bekymrar oss, samtidigt som vi skrattar och är glada att vi har varandra. Tillsammans är man mindre ensam trots allt.
Det är allt bra att ha någon som man kan skratta åt alla galenheter som så många kanske inte skulle förstå, men Siri hon vet hon.
I över en timme kan vi gå i matbutiker och vända och vrida på alla knäppa förpackningar, maträtter, godis som inte ens liknar godis, och frukter med roliga namn. Det är ett intresse vi har. Ibland stannar vi till vid alla olika sorters ris. Jag tycker om ris-hyllorna. Ris ser så hilma gott ut, oftast godare än vad det faktiskt är.

Tur för mig att jag har Siri, för vad skulle jag göra utan henne. Eller alla mina andra vänner som jag har. Vi ger och vi tar en bit av varandra.
Riktiga vänner är trots allt bland det bästa man kan ha.