New names and numbers I don’t know

Det känns alltid som jag begår ett brott när jag saknar någon. Det är som om jag skäms. Som om jag inte får. Men kan inte hjälpa det.
Ibland känns saknaden som om jag är krossad inombords och inget annat än ihålig. Oftast försöker jag hålla allt på avstånd, och då glömmer jag. Jag glömmer hela tiden. Men när jag minns, när jag blir påmind. Då står jag bara där. I ett eko. Önskar i min ensamhet.

Kanske är jag bara dum. För tänk om ingen saknar mig tillbaka.

Advertisements
1 comment
  1. Sara said:

    Jag saknar i alla fall dig! Det var bra mycket roligare att plugga med fina på globala än att sitta här i min ensamhet och läsa dagarna i enda(fast nog är det intressant alltid).

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: