Hej då Globala! Hej Framtiden!

Det är konstigt hur man är på en plats, och sen är man inte där längre.
Min Globala era är nu förbi, över, finito. (imorgon har det gått en månad, jäklar!) Men Globalas tid som Globala är även den över. Bildproggramet finns inte kvar, inte heller fältstudierna, globalkunskpen eller 10 fantastiska lärare och självaste Lars Benon. Alltsammans är Utbildningsförvaltnigens verk – total förstörelse.
Men Lasse lämnade skolan med hopp, och förhoppningsvis blir det bra (men det kommer jag nog aldrig få veta.)

Det är konstigt hur tiden kunnat gå så fort. När jag ser små barn leka omkring på lekplatser undrar jag hur jag kunnat bli så här stor? För jag minns så väl lyckan av att leka på en riktigt schysst lekplats.
Det är kanske därför man skaffar barn – för att få ta del av barndomen igen. Återuppleva, minnas lite.
Någon sa vid något tillfälle, för så länge sen, till mig att “barndomen är den mest värdefulla tiden i livet.” Men vid det tillfället var jag själv en knatt på 8 år eller något och hade inte så mycket att jämföra med. (Vilket jag nog inte har nu heller – än.) Men trots det tror jag att det ligger något i de orden.

Det lustiga är att det känns som om jag var 11 nyss och plötsligt är jag 19, snart 20, och undrar vad som egentligen hände där emellan? 20 årsdagen kommer nog ta priset som den värsta födelsedagen hittils. Inget illa menat – jag föddes med ålders noja. Alla andra jag känner ser fram emot de stora dagarna som berättigar sprit, fest och utgång. Men eftersom jag inte har något vidare intesse för varken alkohol eller festande så finns det inte så mycket för mig att hämta. Jag var nog lyckligare när jag kunde önska mig en docka.

Skolan var en trygg plats, och egentligen den enda plats som jag faktiskt kännt till. Det var bara att vänja sig och det fanns inget att säga till om. Man var helt enkelt bara fast där i 13 år. Men nu, det är nu som man ska gå sin egen väg i livet, och det känns.. ovant. Det är spännande att få välja vad man ska göra men skrämmande på samma gång. Rädd för att göra fel val även om jag just nu inte riktigt har den blekaste aning om vad de valen kan vara. Jag hoppas bara att jag någon gång i frmtiden – inom 10 år – står i den verkliga bilden för hur jag hoppades att livet skulle bli. Och att jag är riktigt nöjd.

Godnatt


7 år


7 år


Fyller 9


Den enda cykeln som jag köpt, och jag har fortfarande kvar den 10 år senare.


Fyller 11 år. Notera att jag ser väldigt glad ut på födelsedagsbilderna, trots skräcken 😉

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: