Jag kan inte säga hur det är att bli gammal, jag är ju bara 19. Men någonstans kan man kanske jämföra det med att hamna i fängelse, fången i sin egen kropp. En bitande och svidande ensamhet. Själv lever man fortfarande men själva livet glider en ur händerna och tynar bort mer och mer. Det är suddigt.
Vem är jag, och var är jag?

I vissa stunder kommer jag på mig själv med att undra var hon är. Trots att hon sitter där framför mig och leer glatt, men som om hon inte får ihop det hela. Var är.. hon? För jag saknar henne.

Ensamhet gör mig så ledsen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: