My only faith’s in the broken bones and bruises I display

Jag minns precis vad jag tänkte och kände för ett år sedan idag. Jag vet exakt vad jag hade på mig, vad jag åt. Vad som sas. Vad jag gjorde. Hela dagen.
Nu när jag tänker på det är det som om jag står där igen och allt spelas upp igen. Som om jag vore där. Det är lustigt hur mycket som förändras på ett år, och vad som är precis detsamma.

Jag minns inte så mycket av mitt liv före nyårsafton 09/10. Det är inte som att jag lider av minneslust mer som om det ligger ett disigt molntäcke över det. Suddigt med stora brister. Jag vet inte riktigt hur det blev så, men från nyår och frammåt ansträngde jag mig som tusan för att minnas allt. Och då menar jag allt. Gick igenom saker, ord, känslor och spelade upp händelser om igen för att inte gå miste om dem.
För plötsligt fanns det så mycket som var värt att minnas.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: