Ingenting var ordet

Jag gör alltid upp så många planer för mig själv. Jag vill så mycket men sen blir det ingenting av det.
I slutet av sommaren var jag så bestämd, jag skulle banne mig börja övningsköra, ta mig i kragen och lyckas ta körkort. Ja, det var tanken men sen gick månaderna, och jag har inte gjort ett dugg.
Jag började på akrobatik, för jag har alltid velat ha lite mer kontroll över kroppen, och kunna göra en sån där häftig bakåtflickis!
Men nej, inte det heller. Mitt obehag för gröna gymnastikhallar tog över och att jag som vanligt inte kände mig tillräckligt bra i jämförelse med andra. Som tydligen gått flera terminer innan. Hallå, var inte det nybörjargruppen?!

Jag hade tänkt att jag skulle börja träna mer nu när jag inte har några läxor, uppsatser eller reflekterande texter som håller mig uppe om kvällarna.
Bygga lite muskler och gå ner 5 kg. Oj, istället gick jag upp fem!
Fan. Så fort jag försöker gå åt ena riktningen slutar det med att jag driver åt andra, eller sitter där jag sitter. Rätt blir det sällan.
Ingenting var ordet.

Ibland när andra lägger sig i min vilja och pushar för mycket. Ger jag bara upp i någon slags protest. Jag glömmer vad jag vill, för min vilja blir plötsligt deras. Men jag glömmer att det är mig själv som jag gör besviken.
Och i slutändan, får jag skylla mig själv.

Jag kanske borde låta bli att göra upp planer. Men hur vet jag då var jag är på väg?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: